Fridelin ™

Det är rätt sjukt hur ensam man kan känna sig oavsett hur många underbara
människor man har omkring sig.. Frågan är bara vad det är som saknas(?)
och hur man ska komma på hur man ska få den förlorade pusselbiten på plats.. Svårt.
Känns rätt hopplöst i sig eftersom att jag vet vad vissa down känslor grundas på
och att jag är för förvirrad i mig själv för att göra något åt femman.
Samtidigt som jag vet att vissa av dessa inte går att fixa.
Vad jag gör har ett syfte, en mening men när jag tar tag i problemen verkar
missförstånd och förvärrat tillstånd bara vara resultatet.
Vad gör man när en ond cirkel har skapats och allt jag får utav mina försök att
få folk att förstå är oförståelse? Dem säger att världen är liten men om någon
är liten så är det jag.

I brist på annat att göra nu på morgonkvisten så tog jag en kopp kaffe samtidigt
som jag ryckte åt mig aftonbladet jag hittade i köket.
Det enda som fanns att läsa var såklart om finanskrisen och om dömda mördare osv.
( misstänkta mördare som faktiskt redan fått sin dom och som nu sitter
i fängelse, så varför ge dom mer uppmärksamhet och göra dessa en tjänst?
Vore det inte bättre om tidningarna skippar att skriva gamla nyheter om mord
som skedde för ett flertal år sedan och låta människor gå vidare?)


"Förbundet humanisterna har blivit ett av Sveriges mest aktiva debattforum"
Personligen tycker jag faktiskt om att läsa debatt/ insändarsidor där de tar
upp tex ett samhällsproblem och argumenterar för el emot.
I gårdagens aftonbladet var det Staffan Heimersons tur att få sina ord & tankar
ur världen där han bl a skrev:
"Det våras för våra svenska ateister"
Med det menade han (i snabba drag) att det fanns en tid då det blev moget för en svart president,
sedan blev det moget för att en kvinna skulle sitta i politiken.
Men när blir det moget för en ateist? Han tillade: aldrig.
Vidare med olika resonemang fram och tillbaka om troende och icke troende
samt citat från olika professorer, naturvetare, lektorer m.fl.

Som en liten inblick av vad som grundade meningen "Det våras för våra svenska ateister"
stog det om en författare som publicerat en vetenskapsthriller,
och hans resonemang till synen på religion
"Nu faller den sista bastionen i den religiösa skapelseberättelsen.
Kvar blir bara gamla sagor."
Vem är optimist om en framtid med rationellt tänkande om inte han?

Då eftersom att även jag är ateist tycker jag att det är ganska intressant att läsa
om ateism, och andra frågeställningar vare sig det är för el emot.


När jag hade läst klart 'resonemang' sidan som jag kallar det bläddrade jag
vidare i hopp om att hitta något väsentligt att läsa om.
Då kommer det en titel som lyder som följer: "Lev som Homer och bli lycklig"
där en av de sex förslag till att vara som Homer är att inte ta saker på allvar.
Människor tar ofta saker på för stort allvar.
Men då blir man ju lite frågande:
Tidningar är väl endå ett jävligt bra exempel på att man inte ska ta
saker och ting på allvar?!
Jag menar, med en titel om att man ska leva som en seriefigur och bli lycklig,
är väl beviset redan skrivet?

Sex uppenbara faktorer till ett lyckligare liv som går att läsa överallt
och som är så logiskt att det blir skrattirriterande.
Lägg in lite text om hur man får en lyckligare vardag som man så många gånger läst men
var lite fyndig & även lägg in en bild på Homer så blir det roligare att läsa? Antagligen.
Ska detta uppmuntra människor att ta tag i sina liv och bli mer aktiva/ sociala?
Är dock bra att bli påmind om hur man ska bli en gladare människa kanske
men jag säger då stackars de människor som läser den sidan i aftonbladet och tar
allt bokstavligt (idioter finns det faktiskt) och verkligen går in för att leva
som Homer i Simpsons.. Och lycka till med alkoholen!

Oj det här blev ju nästan en hel bok, så nu borde jag avrunda..Kan ju avsluta med
att säga att även denna helg blev lite av ett äventyr, men mer om det senare.
Tja!